Har precis pratat med en klasskamrat om hens kristna syn. Hon är kvinnoprästmotståndare och homofob. "Gud är inte bara kärlek, gud är också ordning". "Att förtrycka homosexuella är rätt för det är Guds vilja." "den heterosexuella kärleken är från gud, den homosexuella är nog inte det."

 

Denna person säger att det viktigaste är att älska gud och i andra hand älska sin nästa och därför så är det kärleksfullt mot gud att förtrycka homosexuella. Hon säger att det är samma sak att hon isåfall förtrycker andra religioner för att hon säger att kristendom är det rätta. Hon säger att ens värde inte ligger i ens sexualitet eller könsidentitet så därför kan inte ens värde kränkas av homofobi. Kyrkan ska stänga ute homosexuella. Hon har aldrig träffat en kristen hbtq-person innan mig och hon har aldrig velat lyssna på en queerteolog för att hon redan vet att hennes bokstavstro är rätt. Hon säger att om hon hade varit homosexuell så hade hon valt att inte leva ut det.

 

Jag är inte queerteolog utan försöker bara förespråka kärlek och hbtq-personers plats i den kristna gemenskapen och när kärlek blir helt oviktigt för henne så har jag typ inget mer och säga.

 

Religion kommer alltid att finnas, hbtq-personer kommer alltid att finnas. Vi får bara hoppas att kärleken en dag segrar. Hbtq-kampen inom religionen är en helt annan kamp en den utanför. En helt annan problematik då ens tro bygger på en tillit till Gud, en relation, som präglas av de människor runt omkring som säger åt en vad som är Guds vilja. Att inte inse ens fulla värde som människa och själv bli manipulerad att Gud anser en vara fel och att en ska förtrycka sig själv. Det krävs så mycket då, kanske inte främst att förstå att andra människor accepterar en, men att Gud faktiskt kan älska den jag är. Även jag har svårt att våga tro det. Men jag har ännu svårare att tro att hat får gå före kärlek. För den enskilda individen så är ens identitet allt en har. Det handlar inte om stora samband hur mänskligheten fungerar utan om min värld här och nu. Att Guds avsikt är att rasera varenda hbtq-persons liv och sätta varenda hbtq-person i en oerhört tuff kamp mot våld, diskriminering och andlig distans känns för mig helt oförenligt med hur Jesus levde.

 

 

Varför är många kristna inte smarta nog att se bortom de konservativt präglade sexistiska männens formuleringar och istället inspireras av Jesus handlingar och kärleksbudskap. Varför står kristna inte upp för minoriteter och ser hur dessa har blivit diskriminerade i alla tider. Att allt som skedde i bibeln på något sätt är heligt och inte ska ifrågasättas?

 

Vad är det att vara kristen? Att inse att en är Guds älskade barn? DET GÅR ALDRIG ATT INSE DET SOM HBTQ-PERSON så länge homofoberna har makten i ens liv. Att älska någon är att älska hela personen, inte bara en del av den. Att fördöma dåliga handlingar är en sak. vad är en människas värde? Jo människans identitet, det som bygger upp människan, ens drömmar och mål, relationer, historia, upplevda tillhörighet, sexuella- och könsidentitet, kropp, livsåskådning... Du kan inte vara sämre för att du är skapad på ett visst sätt. Ingen är sämre för det. Hur en än är född så har en samma värde. Att se alla människors lika värde är inte bara något fint att säga. Det är en insikt som vi alla alltid måsta jobba på och vara ödmjuka inför.

 

 

Hur ska en kunna veta vem en kan lita på? Vem ska en kunna öppna upp sig för? Hur ska en kunna skydda sig själv utan att döma ut alla kristna som homofober? Hur ska en på ett bra sätt ta reda på om någon är homofob eller inte? Att inte veta om någon tycker en har samma värde som cishets är sjukt frustrerande. Jag vill kunna skapa relationer utan att riskera att bli sviken och sårad.

 

 

Under min Stockholmsvistelse hade jag ett samtal med en vän som berättade om ett andligt möte med Jesus. Jag blev så förvånad över att jag kunde känna mig lycklig för hens möte och att jag kände tacksamhet att Jesus berör hen i hens tuffa period i livet.

Jag insåg då hur van jag har blivit att när folk berättar om kristna upplevelser så ryggar jag tillbaka. Jag blir illa till mods och känner hur gapet mellan Gud och mig ökar och min självkänsla bryts ned. Det har blivit vardag för mig i min nuvarande miljö. Och jag vill så himla gärna förhindra att det blir vardag för andra också!

 

Kommentera

Publiceras ej