Serny... och en blogg

Idag har jag varit i kyrkan på en mer stillsam Långfredagsgudstjänst. Texter läses om Jesu död på korset. Tillfälle att lägga en sten eller skärva vid korset som en symbol för att lämna av det som tynger en. En fantastisk predikan av vår pastor Stefan Albinson som du kan läsa här.

ett utdrag som berörde mig:

"Jag säger kanske, eftersom denna andra väg – ickevåldet – är ju ännu är så obeprövad av mänskligheten att vi inte ens vet om den bär. Därför är beslutet att vända sig bort från våldets lösningar ett beslut i tro. Den vägen är ännu så obeprövad av mänskligheten att vi inte har några bevis för att den verkligen håller. Men denna, dag då till och med Guds Messias är död som ett av alla våldssystemets offer… Denna dag, då till och med Guds Son är död, vad mer har vi kvar att förlora?"

Det mynnade ut i samtal om icke-våld kring lunchbordet. Hur ofta funderar vi på allvar om icke-våld som metod i samhället? Att vapen aldrig kan vara en lösning. Hur möter vi konflikter, vi måste närma oss varann för att förstå varandra. Vi måste använda de sammanhang som finns för att förespråka icke-våld. Vi måste vara djärva och gå ut på obeprövad mark om vi använda den metoden. En antimilitarisk hållning med total nedrustning av vapen.






Senare under kvällen har jag träffat Josefin. Vi lagade en romantisk vegansk måltid för två serverad med en alkoholhaltig fruktdrink (!?). Usch jag hatar alkohol så den ska jag aldrig göra om. Monopol blev det sedan att plåga sig igenom. Till slut fick vi liva upp stämningen med alla skulle prata skånska ett varv, sedan danska och sedan bettan. Bettan som också myntat uttrycket kaninmiddag  vilket jag och Josefin har annamat när vi ska inta veganska måltider. Härligt att få äta kaninmiddag! Vi har planer på en podcast gror så håll utkik!