Mary J Blige's nya julskiva "A Mary Christmas" är hennes första Julalbum och första album coveralbum. Detta skapar ett helt annat utgångsläge för lyssnaren. En av grundpelarna i Mary's tidigare skivor är de egenskrivna låtarna, vetskapen om att detta är Mary's egna upplevelser som en gåva och hjälp till fansen som gör samma emotionella resa som henne. I den här skivan så är alla låtar redan väl etablerade hos lyssnaren.
Det som snabbt slår mig är den maffiga produktionen av David Foster, det låter som filmmusik och många tvistade harmonier finnes att gotta sig i. Mary's nuvarande röst passar perfekt till detta. Hennes röst har förändrats mycket från skiva till skiva då hon hade topp på Love&Life-albumet 2003 då hon hade störst röstresurser uppåt och i kraftfullhet. Sedan MyLife2-albumet som släpptes 2011 så har en kunna märka av en mörkare röst hos Mary, visst, dels har hon tappat höjden vilket är naturligt med åldern, ett par år över 40, men samtidigt har hon bottnat på ett helt nytt sätt i sitt alt-register. Hon låter stabil och har en mogenhet i rösten med det funkrasp som hon alltid har haft men som nu är snyggare än någonsin tidigare. Så att lägga ett julalbum nu i karriären är perfekt timing.
Till min glädje använder hon sig mestadels på skivan av detta registrer. Hon går upp ibland med sin powerfullröst. Dock saknar de jag de magiska power-huvudklangs-tonerna. Men jag tror att hon har valt att hålla albumet till ett mer behagligt röstläge jämfört med tidigare hip/hop-soul-album.
Bästa spår är: 6. Rudolf med röda mulen. Storbandsarr med hiphop-stick, lite scatting hinns också med.
Bästa spår är: 6. Rudolf med röda mulen. Storbandsarr med hiphop-stick, lite scatting hinns också med.
Kommentera