Serny... och en blogg

Denna dag gör mig så fyll av lycka så att jag nästan blir irriterad på vilken lyckligt lottad människa jag är! 
För att reducera färdkostnaderna så gick jag en morgonpromenad från centralen till Södra Latin, min gamla gymnasieskola. Använde det könsneutrala omklädningsrummet för att byta om och duscha (kände mig dock lite som en inkräktare på skolan då jag klonkade in där i mörkret och var nästan lite orolig att larmet skulle gå eftersom ordinarie dörren var låst och jag var tvungen att ta specialväg). Kära Camille som lovat att sminka mig (förra generationens sminkare på Södra har nu lämnat skolan) anslöt sig lite sent vilket även måns smsade att hen skulle göra. Då kände jag att det stressiga storstads-vardags-morgon-livet verkligen har fortlöpt som vanligt i min frånvaro. Jag fick en piffig glittersminkning i kombination med fint samtal om queernes-relaterade ämnen av Camille och hen ingår nu i min skara "trygga sminkare" som bestod av: Malin Pacman, Anna Sellerfors och Mathea Öhman. Det finns också ett antal otrygga sminkare som jag måste akta mig för...

Mötte sedan upp anna och måns i skolan och det kändes som förr fast ändå inte, konstig känsla, södra kommer alltid att vara kvar i en i form av personlighetsdrag, minnen och visioner fastän en ej längre har någon juridisk koppling till den. Sorgligt att tänka att det kanske var de tre bästa åren i ens liv. Alla tjatar om att folkis är så bra för att en verkligen får umgås hela tiden med folk och en bor på skolan och bara softar. Det har jag typ redan gjort...

Åkte på morgonen vidare och blev upphämtad av Ninni och Alfie från transföreningen FPES med bil och åkte till Göteborg och sov nästan hela resan. Vi stannade och åt på någon väg-resturang där jag tydligen absolut inte fick äta min matsäck så jag blev utslängd därifrån till bänkarna utanför där alla stod och rökte trots att jag hävdade att jag hade astma och inte kunde förtära min föda på den plats till vilken de hänvisade mig. Personalen visade mig dock ingen barmhärtighet och jag fick lite luff-feeling då jag och Carro blev utslängda från en resturang. Resturangpersonal är allt ett spännande folkslag.

Väl i Götet så bor vi nu på ett fint hotell, också luff-känsla att få bo på ett fint hotell helt gratis... Vi hade möte och sen middag. Jag har nu fått etablera kontakt med flera av medlemmarna och känner mig som en i gänget. Så himla bra för identiteten att få umgås med en drös andra transpersoner av olika slag. Det är viktigt att ibland slippa känna sig som en minoritet. Som Jane sa så skulle det vara bra att alla personer i min närhet som har problem med min transidentitet borde träffa mig i sällskap av andra transor och se att de också finns, att de lever och frodas, har jobb och tar hand om varandra. Vissa är sjukt roliga också. Ikväll blir det inget röj eftersom vi ska ha konferensdag imorgon. Kommer då skriva mer om transföreningen Free Personality Expression.

Jag och Måns i glädjen i att få mötas efter 6 veckors frånvaro <3 (lite suddig men värmen strålar igenom iaf