Asså jag måste uttrycka min kärlek nu till lite olika saker!

Tippy och Buffy, hundarna som bor i vår lägenhet. De är vallhundar/vakthundar. De är alltså väldigt hetsiga och blir stressade av att folk klappar dom och pratar med dom, då känner dom sig tvugna att slicka vara sociala. Nu när jag flyttade in här i juli så fick jag låta dom vara. Inte hälsa eller klappa dom. De skulle leva sitt egna liv i lägenheten. Nu har ju ett antal hemlösa romer flyttat in här och då har jag flyttat in i vardagsrummet som vi då är två människor och två hundar som delar på rummet. Så nu har hundarna och jag börjat kunna ta kontakt. Jag har varit hemma en del på dagtid då det bara varit jag och hundarna hemma. Då har jag gått ut med dom och levt med dom helt enkelt. 
Visst, jag har varit vegan och på så sätt djurvän länge, men har inte riktigt haft en nära relation med ett icke-mänskligt djur. De här hundarna har verkligen så tydliga olika personligheter och eftersom startsträckan har varit så lång i vår relation så känns den verkligen riktig. De känner av känslor och delar glädje och kommer och tröstar när en ligger och deppar. Att ligga med huvudet mot varandra och både jag och Tippy somnar... De får mig verkligen att må bra och deras närvaro fyller ut ensamhetskänslor.
 Deras blick är inte dömande, den är fri från diskriminering pga kön, klädsel, uttryck, sexualitet osv. Deras blick ser in i själen eftersom de läser av känslorna direkt istället för att lägga massa normer och masker emellan. En sådan blick är min förhoppning att Guds på oss människor också är.

Rickard Söderberg
Igår var jag på Regnbågsmässans: Gay Jul, en mässa på queer-tema. Fint att vara i ett rum med queera kristna. Rickard var gästartist och sjöng bland annat O Helga Natt. Alltså, jag har aldrig blivit så berörd av opera/en operasångare, det var som soul och opera blandat. Hens känsla i sången, texten, uttrycket var så stark och gick rakt in i själen, tyckte både jag och mina kompisar. Kanske var det den bästa konserten jag varit på i år, och dessutom gratis! Måste kolla upp när hen sjunger igen! En ska inte underskatta komersiella sångare, utan vara nyfiken, Shirley Clamp, som också var där, var sjukt bra likväl.
 
Jaha, nu bor jag i en egen lägenhet, har någon typ av sysselsättning och inkomst. Men satan vad svårt det är att hålla upp rutinerna. Är det så svårt för alla? Får sån ångest och vill inte lämna sängen, att vara effektiv och aktiv, laga mat, ha närvaro på jobb/skola är så sjukt trögt. Har hållt på med denna livsstil in snart fyra år nu. Lyckas älska livet och ha så sjukt kul men ändå känna att jag aldrig kan göra något fullt ut eller utnyttja min fulla kapacitet. Kan knappt minnas att det faktiskt fanns en tid innan det blev så här... En tid i början på gymnasiet då jag hade rutin, då jag gjorde allt jag skulle... Sen kom jag ut som bög och transperson och allt blev värre. Något som jag kopplade till hemmet men som följde med till mellansel. Som jag då började koppla till Mellansel men som följde med till Hökarängen. Jag kan inte riktigt bara skylla på yttre faktorer längre, detta har internaliserats in i min kropp och själ. Har varje dag i dessa fyra år viljat ändra på detta och haft några "vändnings-moment" men som inte hållit i längden, jag måste nog acceptera att förändring kommer ta tid. Dags för meditation, andlighet, psykolog?