Sitter med softa "Dianne Reeves" som bakgrundsmusik och bara njuter av att sitta innanför trygga väggar när skyfallet tar sin fart utanför fönstret. 

Jag börjar känna hur fantastiskt det är att vara en del av transcommunityt. Altt började med det "könsneutrala omklädningsrummet" där flera transpersoner runt om landet skrev och berättade om sina jobbiga upplevelser om diskriminering i samband med idrottsundervisningen och hur de nu i samband med Södra Latins första omklädningsrum för transpersoner gav dem framtidshopp. Och visst finns det hopp i vår generation. Hela queer/hen-rörelsen är verkligen något som gynnar trans-minoriteten. Det vi transpersoner har gemensamt (generellt) är att vi själva vill få bestämma över vår(t) kön och könsidentitet. Inte vår familj, inte staten, inte våra vänner, inte samhället.... VI. När folk diskriminerar oss är det för att de tror sig ha sig rätten att bestämma vårt kön men det har de INTE! 

 


I samband med det könsneutrala omklädningsrummet har jag fått nå ut till olika hbtq-/transsammanhang runt om i Europa. Ett tyskt teveprogram, en nederländsk ungdomstidning, internationell radio. Men det som känns mest värdefullt är att få skriva till den transförening jag tillhör FPES (full personal expression sweden). Se föreningen här
Då når det ut till alla våra medlemmar i Sverige som jag då kanske kan få kontakt med ännu fler och se att, här är jag, jag kommer göra allt för transpersoner!

Nu när jag ska flytta till Mellansel utanför Örnsköldsvik så har jag fått kontakt med en trans-kvinna som jag ska möta upp. Det känns tryggt och fint att ha en sådan kontakt på förhand. Hon verkar ha haft det tufft i mötet med vården och trångsynta människor i örnsköldsvik men verkar, liksom jag, glad för att snart få sällskap. 

Men innan dess så ska jag åka till Singapore på "Baptist World Youth Alliance". Vi är 11 individer från Stockholm som skall åka dit på fredag. Mer bloggande om den resan kommer det att bli. Men det jag nu vill lyfta fram är att jag har fått kontakt med en trans-kvinna som bor i singapore och som har berättat lite om läget för transpersoner där. Hänvisat mig till deras enda hbt-vänliga kyrka, och det verkar som att vi ska ses över en fika där. Kommer göra ett arbete om min upplevelse av singapore ur ett kristet perspektiv och det kommer bli en hel del hbtq-perspektiv. Och hoppas ur hbt-perspektiv inte bara få möta fundamentalistiska kristna homofober utan också inspirerande människor som kämpar för rättigheter. Singapores vackra hbt-film!

bild från 2011 min första seriösa outfit
 

 


denna helg har varit helt fullspäckad med uppleverlser och intryck som skall få delas på bloggen.

I lördags åkte jag och mina f.d. sjöviks-klasskamrater therese och josefin (järngänget) upp till Sjöviks Kristendomskolas avslutning för att få mysig nostalig sommar känsla och rent praktiskt hämta hem mitt lillasyskon som gick sitt första år. Sjövik är ett läger som en åker på i fyra år och en sätts i en klass som följer varandra 2 veckor varje sommar. Som ett vanligt konfa-läger fast med en annan dimension av gemenskap. På sjövik har jag mött gud varje kväll på kvällsandakterna. Jag har satt ihop fotbollslag till turneringen med individer som inte kan spela och som har varit de lag med bäst laganda. Har utsatts för transfobi och nekats att sova med mina kompisar för att jag enligt ledarna tillhörde killhuset och den könsseparationen skulle behållas till varje pris. Men på sjövik har jag också fått prova på att vara mig själv helt och fullt omringade av vänner ute i dalarna långt bort från vardan. Så mycket transa på så en kort period - it's heaven! Det går inte att beskriva hur mycket det betyder för mig. 
Vi deltog i den alltid överdrivet långa gudstjänsten och fick se när 10 individer döptes i sjön under solens strålar och valde att följa jesus. Vackert! Det var då ett år sedan jag döptes i samma sjö, under mitt sista år. Att få påminnas och fira den dagen med dopförnyelse och gemenskap var mitt i prick. 

Sedan grillade vi med lite dylika draman och fick i oss en buffé av rätter. Jag hade med mig allt som therese inte gillade : haloumiost, avokado, sojakorv, damsugare. 
 
Mitt lillasyskon fyllde även år denna dag så på kvällen så hade jag och carro bakat en tårta, där min forna glädje i bakningen tillsammans med min estetiska sida fick skapa detta födoting. Huvudpersonen nekade dock tårtbiten tillträde till sin mun men med en gottegrisig familj så var den snabbt förtärd. 


Idag söndag så var det gudstjänst i Norrmalmskyrkan kl11 och jag tillsammans med familjen: ulrika, age och alva höll i samlingen. Med en vacker strålande sommarmorgon bjöd jesus in till gemenskap. Det blev oerhört fint, med ett lite annorlunda format då age och ulrika ledde det så personligt och verkligen visade att här framme stod två församlingsmedlemmar och delade med sig av sina frambollade tankar kring temat: efterföljelse. Det blev så nära och konkret med solosånger och egenskrivna dikter av vackra röster. Från första psalmen och genom hela gudstjänsten var det något starkt med församlingssången, en känsla som bäddade för mig att få landa och vara i psalmerna som bjöd in till de böner och texter som varvades emellan dem. Ulrika introducerade till församlingen att under att jag spelade meditativ musik få skriva ner på lappar en bön om efterföljese, som sedan fick lämnas fram i samband med ljuständningen. Dessa böner blev sedan en gemensam bön som lästes upp och det var många som delade med sig. Det var fantastisk att få känna att detta tema var något som berörde alla, ju fler röster som får höras i församlingen desto rikare blir gemenskapen. Jag hoppas att detta är början på något, att norrmalmskyrkans gemenskap skall få vara en plats där människor blir berörda på flera sätt. Tack för alla individer i Norrmalm, låt oss nå till de människor som har en längtan efter gemenskap. En av bönerna som berörde mig var ungefär - hjälp mig gud att följa dig då jag möter andra människor, så att de jag möter skall bli berörda av dig genom mig.
 
 
 
 

The First Openly Gay Male Country Star

 
kom över denna video av en fin (och het!) sångare och pianist under namnet steve grand som spelar country-rock.
 
country, en genre jag verkligen gillar för att det är så mysigt. jag i en gitarr-trio grupp i nian med hedvig och alexandra och vi komponerade en country låt och träffades och jammade country. Det svängde och det genre-stilen bäddade för att ge djup åt texten. aja nog om mig...
 
 
det är en väldigt fin organsik video och låt som trots sin enkelhet och "det här har en hört förut"-känsla verkligen blir uttrycksfull och en sätts in i sångarens upplevelse. Bara att se en sån här video som kan liknas med de oändligt många kommersiella heter-musikvideos som finns gör att jag känner en känsla av att: jo nu är vi ett steg längre att bli likställda med heterosarna. Syns vi inte så finns vi inte. Att sådana här videor är så sällsynta är ett resultat av det förtryck och de starka normer som finns. En är rädd för att inte kunna etablera sig som artist, och även de kommersiella artister som är homo sjunger heterolåtar ändå... *suck* - ska du skriva texter så ska de vara om en pojke och flicka och du ska sjunga om ditt motsatta kön...
sökte runt lite för något år sedan efter en sådan här romans-gay video och det bästa jag hittade var den budget men samtidigt charmiga "will you marry me boy"    
 
det är så sjuk att typ varje musik-genre har sin egen heteronorm bubbla. i hip-hop-världen är frank ocean den första öppna rap-stjärnan. i rock-världen så var jobriath den första öppna stjärnan och som en av de första stora musikerna som dog av aids.

jag vill ha låtar med hbtq-tema på radion, fina videos och låtar som vi queers kan känna igen oss i utan att det ska handla om massa sex eller om ständig kamp (även om det också har sin charm)!