kom över denna video av en fin (och het!) sångare och pianist under namnet steve grand som spelar country-rock.

 

country, en genre jag verkligen gillar för att det är så mysigt. jag i en gitarr-trio grupp i nian med hedvig och alexandra och vi komponerade en country låt och träffades och jammade country. Det svängde och det genre-stilen bäddade för att ge djup åt texten. aja nog om mig...

 

det är en väldigt fin organsik video och låt som trots sin enkelhet och "det här har en hört förut"-känsla verkligen blir uttrycksfull och en sätts in i sångarens upplevelse. Bara att se en sån här video som kan liknas med de oändligt många kommersiella heter-musikvideos som finns gör att jag känner en känsla av att: jo nu är vi ett steg längre att bli likställda med heterosarna. Syns vi inte så finns vi inte. Att sådana här videor är så sällsynta är ett resultat av det förtryck och de starka normer som finns. En är rädd för att inte kunna etablera sig som artist, och även de kommersiella artister som är homo sjunger heterolåtar ändå... *suck* - ska du skriva texter så ska de vara om en pojke och flicka och du ska sjunga om ditt motsatta kön...

sökte runt lite för något år sedan efter en sådan här romans-gay video och det bästa jag hittade var den budget men samtidigt charmiga "will you marry me boy"    

 

det är så sjuk att typ varje musik-genre har sin egen heteronorm bubbla. i hip-hop-världen är frank ocean den första öppna rap-stjärnan. i rock-världen så var jobriath den första öppna stjärnan och som en av de första stora musikerna som dog av aids.

jag vill ha låtar med hbtq-tema på radion, fina videos och låtar som vi queers kan känna igen oss i utan att det ska handla om massa sex eller om ständig kamp (även om det också har sin charm)!